lördag, november 29, 2008

Sorg

I morse fick mormor återförenas med morfar. Jag är så glad för hennes skull men trots detta vill inte mina tårar sluta rinna.

Jag har behov av en famn att gråta ut i. Jag har behov av att någon torkar mina blöta kinder och säger att allt kommer bli bra...Jag har sån fruktansvärd hemlängtan!

1 kommentar:

Anonym sa...

Beklagar sorgen. Min lille farmor gick bort i oktober. Känns fint att hon får vara tillsammans med farfar igen, precis som din mormor nu får vara med din morfar :) Förstår att det är jobbigt att vara långt hemifrån. Kämpa på. Kramar Sara