Tack bloggen!

Med respekt för denna minneskälla, denna dagbok och blogg så skriver jag nu ett avslutande inlägg.
Här händer det inget längre, mitt behov finns inte längre och andra sociala medier har fått ta över informationsflödet från mitt liv.

Låt bloggen få vila i fred!

En av alla måndagar

Jag sitter på bussen mellan Göteborg och Oslo, såklart! Räknat ut att det nu är 91 dagar till jag slutar resa över gränsen. Jag längtar så oerhört. Jag ser fram emot att ha Sverige som mitt land igen och ha mina kära nära. Tror det börjar ordna sig med boende nu också. Jag o Magnus under samma tak, två starka viljor under samma tak, det kommer bli högst spännande, inga tvivel!

Innan de 91 dagarna har gått ska jag hinna med att se VM i teamåkning, åka till Spanien med Lill Ingrid, gå på balett-föreställning på norska operan, ha avtackningsfest på jobbet, resa till Paris med Magnus + tömma o flytta lägenheten.

91 dagar borde gå fort..

Tak över huvudet?

Jaha, då var det det här med bostad då.
Göteborg har ju inte den mest tillgängliga bostadsmarknaden i Sveriges land. Magnus bor nu tillfälligt på 37 kvm efter att hans tidigare lägenhet brann ner till ingenting. Han kommer troligtvis bli utkickad ur denna lagom till sommaren, och lagom till att jag kommer ner. Men vad händer då?

Att få tag på en hyresrätt verkar ju långt ifrån lätt och bostadsrätterna når ju fantasihöjder i pris.
Men vi kollar runt, Magnus går på visningar och förhandlar med bank och föräldrar och vi har något att utgå ifrån, men ack, dessa priser, dessa priser.

Därför ber jag er där ute...har ni kontakter? Har ni någon möjlighet att hjälpa oss få tak över huvudet till sommaren? Jag är osäker på hur glad min mamma blir om jag flyttar hem till henne igen...

Dagarna går långsamt

Jag har mentalt redan flyttat, men det återstår över 3 månader i verkligheten. 3 månader med uppsägningar på alla håll och kanter, myndigheter som skall svara på mina mail, slutfakturor som skall komma till riktig adress, försäljning av möbler, rensning, kastning, städning osv osv. I tillägg skall jag jobba 100% på sjukhuset med tankarna att jag snart skall sluta. Försöker njuta av sista tiden och jag gör det i stor grad. Mina underbara kollegor är så snälla mot mig och säger så fina saker, all ros går rakt in i hjärtat. Annars går mycket tid till att längta, sakna och drömma. I tillägg så öppnades möjligheterna att söka högskola igår, nu har jag en månad på mig att bestämma vart jag ska söka. Tror knappast det kommer bli några problem, mina dagar är längre än vad de någonsin vart förr.

Jag kommer bli 27 år i Paris <3

Beslut taget

Fick en kommentar om att äkta kärlek överlever distans. Jag vet inte om jag tror på det, jag har inte fått ge kärleken en äkta chans, distansen tär mer än vad den stärker just nu. Känns som det är tungt att vara kär, det gör ont i bröstet varje gång jag släcker ner Skype för kvällen. Hur länge orkar man sådant om man inte ser ett slut på det? Ger man inte upp tillslut för att gå den enkla vägen i smärtan?

Nu ser vi slutet. Nu gör det inte ont i bröstet när jag stänger ner samtalen på Skype. Nu längtar jag till framtiden, i juli flyttar jag till Sverige. Det får gå hur som helst, men nu ger vi kärleken en äkta chans och finner ut om det ska vara han och jag.

i beslutsamhetens tid

Jag känner att framtiden kommer närmare för varje dag. Framtiden ligger i Sverige. Men när är det dags? Jag kan inte tänka förnuftigt. Följa hjärta eller hjärna? Klarar jag att kombinera?

I mina tankar ligger studier. Jag börjar bli redo att sätta mig i skolbänken igen, ja till och med lite motiverad. Men då ligger ännu fler val. Satsa på höst- eller vårtermin? Kommer jag ens in? Kommer jag klara det?

Borde jag bli kvar här o kamma in mer sparpengar innan jag tar steget?

Hur länge klarar kärleken distans?

Så många frågor, så få svar...

I don't like mondays

Måndagar har blitt en tyngre dag än vad måndagar har vart förr. Eftersom måndagar har vart tunga sedan så länge man kan minnas så går det ju bara an att föreställa sig mina nu. Måndagar är resdagen, hejdå-dagen, bussdagen. Idag rann tårarna, dom rinner fortfarande nångång ibland här där jag sitter på bussen i höjd med Tanums hede. Nu blir det 5, möjligtvis 6 veckor innan vi ses igen och denna gången blir det verkligen det. Igår kände vi oss starka, idag svagare. Hoppas styrkan letar sig tillbaka imorgon igen! Jag får glädja mig åt allt som händer framöver. Skidåkning, konferenser, fest och jobb. Jag påminner mig ännu en gång om att livet är fint!

Året som gick

Januari

Året börjar med att jag tömde och sa hejdå till min lägenhet i Skövde. Ett avslut, ett skönt avslut. Kartonger i mängder hamnade på en ny vind och placerades i ”vår” lägenhet som såsätt blev mer ”min”, som om känslan fanns där, redan då.  I Hakarps kyrka begraver vi en ängel. En smutsig begravning, en begravning som skulle behövt vara. Jag testar längskidor för första gången i vuxen ålder och gör det för sista gången. Årets mest lyckade utekväll spenderades redan första månaden på Fuglen Bar i Oslo.

Februari

Humörsvängande månad med positiva inslag. Mamma med sambo kommer på besök och vi tillbringar en underbar helg i skidbackarna. Det blir även besök ner till mitt kära fadderbarn, likaså brorsbarn Rufus med familj. Årets hjärtedag bjuder på biobesök och årets film Black Swan. Jag och min sambo reser med DFDS till Köpenhamn.

Mars

Oslo förvandlas till VM-by och är i strålkastarljuset över hela världen.  Jag ser på Säkert! på Blå men refererar till Winnerbäcks Tvivel efteråt.  Jag hittar avslappning i virkning och startar jobba på mitt första stora projekt.  I samma veva som inbjudan till min brors bröllop dimper ned i brevinkastet så bryter jag och min sambo upp.  Var och en går sin väg, den riktiga vägen.

April

Lägenheten töms på det som inte längre är mitt. Jag köper virkade kuddar, dukar och allt som gör mig till jag. Lilla hunden Oliver flyttar in i två veckor, friskluften under promenaderna morgon, middag och kväll gör mig stark. Min bror med blivande fru besöker mig i Oslo och vi leker turister i underbart väder.

Maj

Vi har systerträff i Oslo och mina vackra svenska sjuksköterskor kommer på besök.  Avdelningen på sjukhuset flyttar för första gången och den gamla avdelningen festas ut tillsammans med kirurger, sjuksköterskor och undersköterskor. En gammal bekant tar kontakt och jag drabbas av de blandade känslorna. Jag åker till en kär vän i Karlstad och är mig själv för en helg.  I slutet av månaden bjuds jag ut på dejt av den gamla bekanta. Han tar på nytt en plats i mitt huvud, efter 7 år.

Juni

En månad med tvivel. Kloka tankar slås med lockelse som slutar med många timmar på Skype. Emotionellt kaos i blandning med mycket jobb gör mig sjuk. Min mage säger ifrån och jag sjukskrivs och går med konstant illamående i 3 veckor.  Gastroesofageal refluxsjukdom. I samma veva krockar jag min bil. Semestern startar och jag känner mig bättre, passande nog till min brors bröllop som infinner sig i gröngräset i Skåne.  Midsommar firas i vit klänning med familj.

Juli

Semestern fortsätter i veckorna fyra. Månaden startar i Borlänge och festivalen Peace & Love tillsammans med olik själ. Solen är överraskande närvarande och jag spenderar längre tid i Jönköping än vad jag gjort på många år.  Jag blir flickvän. Tragedin inträffar i Oslo centrum och ute på Utöya. Jag berörs starkt men märker samtidigt vilket fantastiskt folk jag har runt omkring mig, så mycket kärlek och stöd.

Augusti

Jag opererar bort visdomstand och dras med inflammation både före och efter. Antibiotika både före och efter. Jag blir bättre och njuter av sommarens sista värmande solstrålar. Blir svalkande bad både på svenska kusten och i Oslofjorden.  Jag gör min debut som besökare på festivalen Way Out West i Göteborg, något som blir årets höjdpunkt. Jag skriker mig hes på konserten till Pulp och livet kan inte bli bättre. 

September

Mycket tid tillbringas på bussen mellan Oslo och Göteborg. Men resultatet blir goda middagar, god dricka och fest tillsammans med nya bekantskaper. Jag får långa besök i Oslo och distansen känns kortare. Familjen utökas då vackra Lou kommer till världen och brodern har därmed fått kärnfamilj. Jag ser två fantastiska konserter med Lars Winnerbäck på en och samma helg.

Oktober

Månaden som inte har så mycket att komma med. Kör över gränsen och ställer av bilen och kan slappna av inför vintern.  Storartade planer inför romantisk helg läggs men allt blir pannkaka då jag ligger och spyr hela natten inför den omtalade helgen. Det blir ett hav av besvikelse och saknad.

November

Jag märker att jag blir markant sämre på att blogga. Intresset svalnar. Äter ett tidigt julbord på jobbet som leder till en av genom tidernas mest lyckade fest. Påminns om hur vacker min arbetsplats är. Jag umgås med min kärlek, umgås med familj, med Rufus och med Lou. Reser, reser och reser ytterligare.  Det går lättare, lärt mig hur man fördriver tiden på bästa sätt.  Berit invaderar den svenska kusten och höstmyset når in spets med thaimat i mörker i Göteborg.

December

Jag julpyntar lägenheten, en av höjdpunkterna på året, varje år.  Blir medbjuden till stort firande i Stockholm då svärmor fyller jämnt. Hinner samtidigt träffa fina vänner som jag inte mött på år. Lycka i att de finns kvar.  Vistelsen avslutas med marknad på skansen och en underbar hotellnatt tillsammans med kärleken.  Julen firas i vitt på sjukhuset, turligt nog inte som patient. Under årets sista dagar reser jag till Jönköping och firar in det nya året med rosa skumpa, kalla fingrar och mätt mage. Precis som det ska vara.

Under 2011 hände det. Nu återstår framtiden. Jag längtar.