Beslut taget

Fick en kommentar om att äkta kärlek överlever distans. Jag vet inte om jag tror på det, jag har inte fått ge kärleken en äkta chans, distansen tär mer än vad den stärker just nu. Känns som det är tungt att vara kär, det gör ont i bröstet varje gång jag släcker ner Skype för kvällen. Hur länge orkar man sådant om man inte ser ett slut på det? Ger man inte upp tillslut för att gå den enkla vägen i smärtan?

Nu ser vi slutet. Nu gör det inte ont i bröstet när jag stänger ner samtalen på Skype. Nu längtar jag till framtiden, i juli flyttar jag till Sverige. Det får gå hur som helst, men nu ger vi kärleken en äkta chans och finner ut om det ska vara han och jag.