onsdag, september 17, 2008

hur länge fixar man det?

I morse ringde dom från jobbet och ville att jag kom in och jobba. Jag hade nästan glömt att jag fortfarande trots allt är timanställd, med anledning av att jag knappt får några tider. Kl 05.38 drog telefonen igång och det var bara att dra sig upp i mörkret. Kände mig ganska peppad ändå. Äntligen lite extra pengar.

Men ja, mitt liv som arbetssökande fortsätter. Tycker det emellanåt är ganska skönt att ligga hemma på soffan. Det värsta är när mörkret kommer och tankarna tar överhand. Jag har svårt för att vara själv och har svårt att sova om nätterna. Oron kommer krypande över framtiden och över ekonomin. Samvetet smäller till mig för att jag unnat mig något under dagen, spelar ingen roll om det är ett nytt balsam eller om det är ett paket kyckling på Willys. "Jag borde spara pengar".

Jag försöker spara mina tårar till tillfällen då ingen ser, oftast går det inte så bra. I natt rann tårarna i mörkret, tyst och obemärkt förbi....
Detta är anledningen till att jag inte kan säga nej till jobb när dom ringer, oavsett tid på dygnet. Låt mig slippa detta snart.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ska hålla alla tummar och tår för att det dyker upp något snart! Förstår dina känslor och dom är långt ifrån behagliga. Tycker det är särskilt tråkigt med tanke på att du är utbildad, redo och besitter finfin kompetens! Lycka till!!