runt omkring, överallt & ingenstanns

Jag har för tillfället lite svårt att bestämma mig hur jag ska må och hur jag ska vara. Låter väl kanske så som jag alltid brukar vara, men nu är alla känslor så starka åt alla håll.

Ena stunden så ledsen och orolig över framtiden, fortfarande inget jobb efter v 34. Känns helt otroligt kämpigt men bara att fortsätta ringa runt och tjata. Blir det till att lämna mitt Skövde för att kunna klara mig ekonomiskt och bli syster Linda någon annanstanns?

Trots alla grubbel över jobb så är jag ju helt galet lycklig emellanåt. Kan gå runt och vara fånigt glad och bara glömma alla bekymmer för en stund, det är obeskrivligt skönt.

Har dessutom gått runt och varit nojjig över min icke funktionella kropp som bara funkar med hjälp av piller. Idag börjar jag med mina vita små piller igen och det ska bli intressant. Jag hoppas jag inte förvandlas till den där fula häxan eller den där deprimerade ynkryggen. Nån bebis Klein är iallafall inte påväg. Jag tackar gudarna för det!