Något som är väldigt konstigt med mig är att efter varje gång som jag haft en diskussion som inneburit rädsla, frustration och rinnande mascara, känner jag en enorm lättnad. Jag blir helt matt av att gråta och hela min kropp blir som spagetti, men jag känner en känsla av välbefinnande. En känsla av att NU kommer allt lösa sig, NU kommer inga fler problem uppstå, NU kan jag börja leva på nytt.
Det som är mindre positivt är att den där NU-känslan har uppstått väl många gånger på sistone och trots detta återkommer den rinnande mascaran och spagettikroppen.
Kan ingen bara säga att detta var det riktiga NU-gången!?
1 kommentar:
du behöver en axel.
Skicka en kommentar