Gaston ligger här brevid mig i soffan nu och sover med huvudet mot min mage. Han är verkligen hur go som helst. Jag skulle så gärna vilja veta hur tankarna går i det där lilla huvudet. Ibland känns det som han ser mig som en stor trygghet i sin tillvaro, eller känner han någon skillnad på mig och någon annan? Blir han glad av att se mig? Jag blir glad av att se honom, varje gång.
Nu är det dags att gå och sova. Han får ligga där på mina ben som alltid. Känns skönt att höra hans andetag i mörkret. Han underlättar allt vad ensamhet innebär.
Det händer även att Gaston vilar i toaletten. Hur ofta vilar du på din toalett?
1 kommentar:
8.30? shit... hoppas det gick bra :)
Skicka en kommentar