kuddvän sökes

Jag och mina vänninor pratade i helgen om att vara singel eller inte, och vad de olika tillstånden innebär. Jag har vart singel i snart ett halvår nu, skrämmande vad snabbt tiden går.

När man har vart i ett förhållande så har man vant sig vid att att ha någon vid sin sida, någon att prata med vid de konstigaste tidpunkterna, någon att hålla i handen och någon som säger godnatt innan man blundar om kvällarna. När dagen kommer då man står som singel igen så saknar man detta nått så fruktansvärt. Man blir helt enkelt mindre självständig av att vart i ett förhållande. Det tar nog en ganska lång period innan man kan få tillbaka den där självständigheten igen.

Jag önskar att jag (också) hade en sovkompis. Någon att bara vara med. Någon att prata problem med och få en kram av innan jag somnar. Jag tror dock att denna personen skulle sänka mina chanser till att bli mer självständig, men just nu så spelar det ingen roll. Kan du inte dyka upp i mitt liv?