Inatt jobbade jag nattskift för första gången på sjukhuset. Kändes spännande och jag var lite sådär onödigt nervös inför det. Under natten var det jag och två sköterskor som arbetade med att hålla 23 patienter levande och förnöjda, och jag tyckte vi lyckades riktigt bra. Satt och pratade med trevliga patienter som inte kunde sova, städade mycket och delade upp läkemedel inför kommande dag.
Sen kom den där timman där mellan fyra och fem som alla pratar om. Då man blir trött och frusen och bara vill sova. Just under denna timmen går katastroflarmet på samtliga sjukhus i Oslo. STORBRAND!
Vakthavande läkare kom springande och besked skulle lämnas över platser vi hade som vi kunde bidra med till ev. brännskadade eller på annat sätt skadade om detta skulle bli aktuellt. Det var med andra ord ingen risk att man blev trött här inte. Hur ofta går ett katastrofalarm? nästintill aldrig. Efter en timme kom nyheten ut i pressen. 6 döda. Usch, bränder är obehagliga. Vårt sjukhus behövde inte ta emot några drabbade vid branden och natten fortsatte i vanlig ordning.
Bild från aftonposten.no
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar