klagomur

Pust och stånk o hej o hå, idag är jag en vandrade klagomur som tycker tillvaron är kämpigare än vanligt. Jag har så FÖRBANNAT ont i min rygg. jag vet inte riktigt vad det är jag gör för fel. jag tränar regelbundet, jag sover regelbundet och jag pluggar regelbundet, men icke tycks detta hjälpa. Idag har jag varken kunnat sitta eller ligga utan att vara nära till tårar. Men att däremot gå på puls-jympa på friskis va det bästa jag gjort under dagen, jag kunde hoppsa och studsa utan att det kändes någon smärta i huvudtaget. så skönt. funderar nu på om jag måste röra på mig non-stop dygnet runt för att slippa ha ont, men på nått sätt så känns ju det ändå roligare än att vara tvungen att ligga plattfall hemma.

Jag får nog fortsätta klaga vidare med att jag är en allmänt jobbig människa ibland som tror att livet alltid ska vara en dans på rosor och gå den väg som jag vill. Att vara sådan som person är inte något positivt, man blir bara ledsen när det inte är så. jag måste vidga mina tankar och sänka mina utopi-drömmar, annars kommer jag gå igenom hela livet som vandrande klagomur.

Dagens blogg-rosor går till den underbara våren och världens mest förstående pojkvän.