Jag är inte mer än människa

Ibland tynger mitt arbete ner mig och just nu är det en sån period. Man gör allt för att hålla distans till arbetet och till patienterna för att undvika att ta med sig jobbet hem.

Inatt sov jag 4 timmar. Jag misslyckades.

Jag blir nu berörd, känner empati och har svårt att släppa andra människors öden när jag lämnar entrédörren på sjukhuset. Det höll mig vaken långt in på natten igår, tog krafterna ur mig och fick mitt huvud att spinna på högvarv.

Ibland resulterar ens goda gärningar i egen själslig smärta.