Idag hade jag min sista dag med bedömning av studenterna jag gått med i sju veckor. Jag oroade mig ganska mycket i början av denna veckan över slutevalueringarna och det slutliga Godkänd eller Ikke godkänd. Kom på mig själv med att inte kunna somna om kvällarna och vara på halvdåligt humör.
För någon dag tillbaka fick jag ett telefonsamtal med ett väldigt tragiskt besked. Händelsen som inträffat fick mig att sätta ting i perspektiv. Mina möten med studenterna var ju inget att oroa sig över. Det hade ju faktiskt ingen betydelse alls helt plötsligt.
Jag har nu befunnit mig lite i en dvala sedan dess. Blandning av sorg, tomheten, ilska och att inte känns någonting alls. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska sörja. Jag väljer nog att bara inte klaga över mitt liv. Jag har det bra och jag inte bekymmer som är värda att nämnas eller gå runt och sura över. Jag ska påminna mig om detta, varje dag. Jämt!
fredag, december 10, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tänk att man måste "skakas om" ibland för att förstå att man har det riktigt bra! Hoppas att du inte mår dåligt av samtalet alltför länge bara!Och att alla inblandade mår bra!
Och studenterna. Äh. De kommer snart ut i helvetet så dem kan du nog glömma en stund om du måste ;-) Ha en fin helg!
Åh vad jag saknar en "följa" lista här inne känner jag. Jag ser, bloglovin.. but, I hate it.. so i Wont ;) Jag sparar adressen helt enkelt och hoppas på att du slänger ut en "följ" lista snart ;)
Hoppas du får en bra dag/kväll!
Skicka en kommentar