måndag, februari 02, 2009

ett privat offentligt brev

Ibland gör man saker man ångrar, mycket och djupt. Tanken att inget kan ta tiden tillbaka framkallar den där brännande känslan i bröstkorgen och illamåendet som kommer med ångesten.

Kärlek är något som passerar. Det har jag lärt mig med åren, och något som jag alltid trott på. tyvärr. Vänskap är något man ska ta hand om, något man aldrig ska riskera att förlora. Nu är det upp till mig att reparera det jag skadat i och med att jag tappade mig själv och den varma person som jag egentligen är. Jag hoppas jag finner mig snart igen, det är så obehagligt att se sig själv i denna kostymen. Jag hoppas innerligt att framtiden tillåter det.

jag hoppas även att morgondagen får mig att förstå att jag inte skall skuldbelägga mig själv.

Inga kommentarer: