Lämna mig ensam

Jag känner mig sliten. Ont i bröstkorgen, och allt på grund av mina konstiga drömmar. Jag vaknade flera gånger under morgonkvisten men varje gång jag slumrade in igen togs jag tillbaka i drömmarnas värld.

Mina drömmar är i princip alltid likadana. Jag stressar. Jag ska med bussar, tåg och båtar. Allt kretsar runt tidtabeller, biljetter som försvinner, trafik som gör att jag inte når fram i tid. Stress, stress, stress. Jag tror inte jag nått fram dit jag skall en enda gång.

När jag vaknar är jag helt slut. Jag känner mig ledsen och förstörd. Hade jag drömt om död och misär, då hade jag förstått min nedstämdhet. Men att missa ett tåg?

Jag är nog i behov av drömtydning.