I don't like mondays

Måndagar har blitt en tyngre dag än vad måndagar har vart förr. Eftersom måndagar har vart tunga sedan så länge man kan minnas så går det ju bara an att föreställa sig mina nu. Måndagar är resdagen, hejdå-dagen, bussdagen. Idag rann tårarna, dom rinner fortfarande nångång ibland här där jag sitter på bussen i höjd med Tanums hede. Nu blir det 5, möjligtvis 6 veckor innan vi ses igen och denna gången blir det verkligen det. Igår kände vi oss starka, idag svagare. Hoppas styrkan letar sig tillbaka imorgon igen! Jag får glädja mig åt allt som händer framöver. Skidåkning, konferenser, fest och jobb. Jag påminner mig ännu en gång om att livet är fint!

Året som gick

Januari

Året börjar med att jag tömde och sa hejdå till min lägenhet i Skövde. Ett avslut, ett skönt avslut. Kartonger i mängder hamnade på en ny vind och placerades i ”vår” lägenhet som såsätt blev mer ”min”, som om känslan fanns där, redan då.  I Hakarps kyrka begraver vi en ängel. En smutsig begravning, en begravning som skulle behövt vara. Jag testar längskidor för första gången i vuxen ålder och gör det för sista gången. Årets mest lyckade utekväll spenderades redan första månaden på Fuglen Bar i Oslo.

Februari

Humörsvängande månad med positiva inslag. Mamma med sambo kommer på besök och vi tillbringar en underbar helg i skidbackarna. Det blir även besök ner till mitt kära fadderbarn, likaså brorsbarn Rufus med familj. Årets hjärtedag bjuder på biobesök och årets film Black Swan. Jag och min sambo reser med DFDS till Köpenhamn.

Mars

Oslo förvandlas till VM-by och är i strålkastarljuset över hela världen.  Jag ser på Säkert! på Blå men refererar till Winnerbäcks Tvivel efteråt.  Jag hittar avslappning i virkning och startar jobba på mitt första stora projekt.  I samma veva som inbjudan till min brors bröllop dimper ned i brevinkastet så bryter jag och min sambo upp.  Var och en går sin väg, den riktiga vägen.

April

Lägenheten töms på det som inte längre är mitt. Jag köper virkade kuddar, dukar och allt som gör mig till jag. Lilla hunden Oliver flyttar in i två veckor, friskluften under promenaderna morgon, middag och kväll gör mig stark. Min bror med blivande fru besöker mig i Oslo och vi leker turister i underbart väder.

Maj

Vi har systerträff i Oslo och mina vackra svenska sjuksköterskor kommer på besök.  Avdelningen på sjukhuset flyttar för första gången och den gamla avdelningen festas ut tillsammans med kirurger, sjuksköterskor och undersköterskor. En gammal bekant tar kontakt och jag drabbas av de blandade känslorna. Jag åker till en kär vän i Karlstad och är mig själv för en helg.  I slutet av månaden bjuds jag ut på dejt av den gamla bekanta. Han tar på nytt en plats i mitt huvud, efter 7 år.

Juni

En månad med tvivel. Kloka tankar slås med lockelse som slutar med många timmar på Skype. Emotionellt kaos i blandning med mycket jobb gör mig sjuk. Min mage säger ifrån och jag sjukskrivs och går med konstant illamående i 3 veckor.  Gastroesofageal refluxsjukdom. I samma veva krockar jag min bil. Semestern startar och jag känner mig bättre, passande nog till min brors bröllop som infinner sig i gröngräset i Skåne.  Midsommar firas i vit klänning med familj.

Juli

Semestern fortsätter i veckorna fyra. Månaden startar i Borlänge och festivalen Peace & Love tillsammans med olik själ. Solen är överraskande närvarande och jag spenderar längre tid i Jönköping än vad jag gjort på många år.  Jag blir flickvän. Tragedin inträffar i Oslo centrum och ute på Utöya. Jag berörs starkt men märker samtidigt vilket fantastiskt folk jag har runt omkring mig, så mycket kärlek och stöd.

Augusti

Jag opererar bort visdomstand och dras med inflammation både före och efter. Antibiotika både före och efter. Jag blir bättre och njuter av sommarens sista värmande solstrålar. Blir svalkande bad både på svenska kusten och i Oslofjorden.  Jag gör min debut som besökare på festivalen Way Out West i Göteborg, något som blir årets höjdpunkt. Jag skriker mig hes på konserten till Pulp och livet kan inte bli bättre. 

September

Mycket tid tillbringas på bussen mellan Oslo och Göteborg. Men resultatet blir goda middagar, god dricka och fest tillsammans med nya bekantskaper. Jag får långa besök i Oslo och distansen känns kortare. Familjen utökas då vackra Lou kommer till världen och brodern har därmed fått kärnfamilj. Jag ser två fantastiska konserter med Lars Winnerbäck på en och samma helg.

Oktober

Månaden som inte har så mycket att komma med. Kör över gränsen och ställer av bilen och kan slappna av inför vintern.  Storartade planer inför romantisk helg läggs men allt blir pannkaka då jag ligger och spyr hela natten inför den omtalade helgen. Det blir ett hav av besvikelse och saknad.

November

Jag märker att jag blir markant sämre på att blogga. Intresset svalnar. Äter ett tidigt julbord på jobbet som leder till en av genom tidernas mest lyckade fest. Påminns om hur vacker min arbetsplats är. Jag umgås med min kärlek, umgås med familj, med Rufus och med Lou. Reser, reser och reser ytterligare.  Det går lättare, lärt mig hur man fördriver tiden på bästa sätt.  Berit invaderar den svenska kusten och höstmyset når in spets med thaimat i mörker i Göteborg.

December

Jag julpyntar lägenheten, en av höjdpunkterna på året, varje år.  Blir medbjuden till stort firande i Stockholm då svärmor fyller jämnt. Hinner samtidigt träffa fina vänner som jag inte mött på år. Lycka i att de finns kvar.  Vistelsen avslutas med marknad på skansen och en underbar hotellnatt tillsammans med kärleken.  Julen firas i vitt på sjukhuset, turligt nog inte som patient. Under årets sista dagar reser jag till Jönköping och firar in det nya året med rosa skumpa, kalla fingrar och mätt mage. Precis som det ska vara.

Under 2011 hände det. Nu återstår framtiden. Jag längtar.

årets längsta inlägg kommer....

I vanlig ordning blir det en "årskrönika" här på bloggen. Min chans att reflektera om vad som har hänt, vad jag har gjort för misstag och vilka kloka beslut jag tagit. Lärdom. För att veta finalen kommer inlägget i början av nästa år.

3 år sedan jag sist firade nyår på riktigt. Nu är jag redo igen, och jag längtar. Firandet infinner sig i Jönköping med min kära och vänner. Längtar efter god mat och massa kärlek.

Gott nytt år i förskott!

God Jul!

God Jul alla fina!
Jag sitter i min lägenhet i Oslo och inväntar kvällsvakt på sjukhuset. Jag är en av de vita änglarna, som min patient sa igår. Jag suger åt mig, jag är inte ensam, övergiven och tycka-synd-om-mig-själv-modus. Jag är en vit ängel.

Till frukost åt jag mammas julskinka som jag fick med mig hemifrån förra veckan. Till det blev det julgröt, juice och mina egna lussekatter. Första julen ensam, fast jag känner inte ensamhet, ska ju fira julafton med min norska familj ikväll, min änglafamilj.

God Jul!

vardagen i Oslo, helgen på distans

...Så har den sista perioden ser ut. Jag jobbar på, tjänar mina pengar, älskar mitt jobb och mina kollegor, både under arbetstid och utanför jobbet, min lägenhet är julpyntad och jag stortrivs i den. Men mitt liv i Oslo har förvandlats till ett liv som passar sig på veckodagarna och på helgerna vill jag ut på äventyr och fly fältet. I det sista har jag vart mycket i Göteborg, en tur till Skåne, Jönköping och under helgen som kommer blir det den svenska huvudstaden för att fira "svärmor" som fyller jämnt. Jag hoppas på den helg med massa god mat, många glas vin, givande samtal och massa mys mys mys. I tillägg ska  jag träffa min fina vän Carita som jag inte mött sedan hon bodde i Oslo för 2 år sedan!??.

Jag har tro på en bra helg. Flyget går imorgon, torsdag. LÅNG helg!

En söndag i Sverige

Ute blåser det kraftigt i mörkret, Berit är här och stänger inne befolkningen i Göteborg, där jag nu befinner mig. Elen försvann och kom tillbaka. Thaimat i mörker var mys! Som tur var återkom lyset och det gjorde att jag kunde se på både bonde söker fru och ensam mamma söker på tv samtidig som Magnus spelade skjutspel på datorn. En perfekt söndag!

Bussbloggen

Denna bloggen har förvandlats till en bussblogg på riktigt. I vardagen har bloggandet nästan försvunnet helt, besitter inte behovet längre, känns som dagarna flyter på ändå. Men när jag sitter på bussen vaknar tristessen som gör att jag påminns om bloggen, en sysselsättning som fungerar bra sittandes.

Jag sitter på bussen mellan Göteborg och Oslo. Såklart. Har haft en underbar helg. Det blir bara bättre och bättre. Jag ser inga alternativ, det är oss. Det gör att resorna går lätt. Vi har passerat norska gränsen så många gånger, sällan tillsammans med vi har rest samma väg, fram och tillbaka, om och om igen. Om 4 dagar reser jag med bussen på nytt, över gränsen till mannen och sen vidare ner till mina vackra brorsbarn. Det rusar i mitt bröst av bara tanken. Jag längtar!

Ny dag, ny insikt

Det blev inget rekord. Jag fick besök här i Oslo i söndagskväll istället. Jag har inga mål att slå några rekord, vill aldrig vara borta mer än nödvändigt från min man.

Jag ska i tillägg berätta att pengarna för det stulna bussbiljetten kom in på mitt konto häromdagen. Utan hot. Kanske var tanken god från början, men jag tvivlar. jag misstänker det dåliga samvetet höll henne vaken om nätterna.

Finner inga ord

Idag är det en riktig skitdag. Kan inte minnas en liknande dag på länge.
Inatt spydde jag i 5 timmar och kände mig som världens ynkligaste människa. Idag har jag fått in mig ett halvt knäckebröd och en halv muffins som jag bakade igår innan skiten satte igång. Jag har nog lipat ca 70% av dagens timmar och känner mig som ett vrak.


Planen var att jag skulle till den finaste i Göteborg i helgen. Bord på restaurang var bokat och vi hade massa mysplaner uppsatta. Nu gick allt i graven och kvar står vi med en stor hög av besvikelse. 3 veckor hinner gå mellan det att vi ses, rekord. Jävla magsjukehelvete.Istället sitter jag nu här vid datorn. Vi har käftat på varann på skype hela dagen. I ren besvikelse.


För en timme sen fick jag sålt min bussbiljett i andra hand över facebook och jag blev med all sannolikhet blåst på köpet. Som om denna dagen inte kunnat bli värre. Hoppas hon klarade att njuta av resan, hon utan hjärta.

På resande fot

Sitter på en buss mellan Göteborg och Oslo, känns inte helt ovanligt. Jag börjar lära känna vart stenarna längs väggrenen ligger och
vart avståndsskyltarna är placerade. Oslo 193 km. I helgen har jag ställt av bilen, tack vare att man har fina släktingar som alltid ställer upp så löste detta sig väldigt smidigt. Nu kan jag andas ut, nu kan snön komma, min bil får gotta sig i värmen till jag släpper ut den i vårsolen nästa gång. Det förtjänar den efter detta något misslyckade bilår. Hoppas på ett lyckligare och billigare bilår 2012 :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

En Linda-dag

Just nu sitter jag på bussen till jobbet. För 7 minuter sedan låg jag och sov i sängen. Sminket ligger nerslängt i väskan och håret står lite på halv tre. En ny vecka har börjat. På allra stressigaste vis!

Lars Winnerbäck

Jag trodde jag hade tröttnat på denna man. Igår kom han till Oslo, igår mötte jag han på gatan. Mitt hjärta började slå som på ett litet barn som ser godis. Han är fortfarande något speciellt.

Igår såg jag hans konsert på Sentrum Scene, ikväll ska jag se han igen. Nördvarning? Absolut, men jag kan skylla på att jag går in som press och inte betalar ett öre. Det låter mer vuxet, mer seriöst!

Läs gärna mina recensioner på Musicstage.se

Livet blir vad man gör det till

Jag önskar jag kunde vara modig, boka en biljett ut i världen och ta allt som det kommer. Jag hatar vinterkylan och förstår inte varför jag ska tvinga mig att plågas igenom den när det finns alternativ. Jag har sett så lite och vill se så mycket. Vi lever bara ett liv.

Problemet i detta är att jag är en person som känner mig trygg i tryggheten. Jag misstänker att avslappningen på en strand i söder under längre tid skulle leda till mer stress än välbefinnande. Jag vill ha en inkomst, jag vill ha ett hem att inreda. Jag vill ha vänner att besöka när jag behöver prata med någon.

Jag har så mycket drömmar samtidigt som jag känner mig tråkig.
Vad drömmer du om? Anser du dig som modig?

Tillbaka i vardagen

I en veckas tid har jag umgåtts med min man. Det känns nästan overkligt lyxigt i ett distansförhållande. Vi har tillrättalagt vår tillvaro så vi kunnat umgås mest möjligt. Det tråkiga är att det känns som den eran är slut nu. Semestrar är slut. Skolor har startat. Höstrutinerna är igång. Nu får vi ställa in oss på att veckorna kan gå mellan det att vi ses och att skype kommer vara vår närmaste vän framöver. Jag längtar till framtiden. Jag ser fram emot vad livet har att erbjuda.

Alla känner vi någon...

Lou har kommit :)

Jag har blivit faster för andra gången, lycka! Nu hoppas jag snart kan hitta lite ledighet så jag kan resa ner till mina änglar Rufus och Lou :)

Dyngkåt och hur helig som helst.

Ligger i soffan och slötittar på tv när svt helt plötsligt bjuder på en teaser av lördagens underhållning. det är inget annat än Mia Skäringers show Dyngkåt och hur helig som helst. Jag ville nästan börja gråta av glädje, som jag velat se den!!!

Att jag ska på fest lördagkväll känns nu nästan lite jobbigt. Det var tider när man hade videospelare att spela in på..den tiden är förbi. Nu ska man kunna spela in direkt på tv..jag är inte där än. Jag kanske får hoppas på en repris, kanske får hoppas på en kort fest.

Alkohol, pasta pesto och kärlek

Nu sitter jag på bussen som är påväg in mot Oslo. Det vackra havet finns där utanför fönstret men är inte synligt. Höstmörkret är här. Bilen fick stanna hos bildoktorn och jag tillbringade helgen med finaste M i Göteborg. Igår lagade han gudomlig pasta pesto från grunden och jag kände mig lycklig över att ha en så fin man. Glasen stod aldrig tomma på vin och det ledde till att vi spontant drog iväg på fest och drack ännu mer vin.

Idag har jag vart dålig, suprise! M har dock behandlat mig som om jag nyligen fått en allvarlig diagnos och inte klassisk skyll-dig-själv-sjukan. Kärlek!

Bildoktorn

Idag ska jag lämna in min underbara pärla hos Bildoktorn, eller rättare sagt, hos lackdoktorn i Vänersborg.

Mina misstag och andras misstag ska nu bli historia.

Nattjobbarhumöret

Det som provocerade mig mest inatt var följande kommentar från en av patienterna:

"-Åh nej, är det is i vattnet?? Jag föredrar vatten utan is, kan du hämta det istället?"

Min patient fick vänta till isen smälte...