speechless

Den senaste veckan har varit allt förutom dålig, kanske är det därför jag vart så dålig på att få in nått i bloggen. På nått sätt så finner jag inga ord som måste skrivas ner, inga tankar eller funderingar som ligger inne och vill ut, alla runt omkring mig har bara varit snälla och underbara. Det känns på nått sätt lite tråkigt.
Det är så mycket nödvändigare att få skriva av sig när man känner sig nere och tycker synd om sig själv. Så fort man är glad och lycklig så kan jag inte riktigt med att skriva ner allt man tycker och tänker.

Vi lever i ett samhälle där det ses som skryt när man berättar att man är lycklig och glad. Det är bättre att tycka synd om dom som är nere än vara glad för dom som vandrar på moln. Har jag rätt eller lever jag i mina egna tankars värld?

jag tänker ändå avsluta detta inlägg med att säga att jag känner mig förbannat glad och lycklig över att leva mitt liv.