Detta är verkligen inte min tid då det kommer till välbefinnande, ur medicinsk synvinkel. För två veckor sedan plågade ett inflammerat tandkött mig, för en vecka sedan drogs den jäkla visdomstanden ut. Nu verkar det som om jag fått inflammerat käkben som dessert på allting. Jag känner mig faktiskt bitter. Ännu mer antibiotika, ännu fler biverkningar och ännu en vecka av sjuka mängder värktabletter.
Jag kastar snart in handduken. Men först ska jag ta hand om mina cancersjuka patienter på jobbet, kanske jag tycker lite mindre synd om mig själv efter det.
onsdag, augusti 03, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Stackars! Jag tycker synd om dig. Kram!
Äsch, bit ihop. Fast kanske inte bokstavligen...
Skicka en kommentar